T 01 Dualitet

Tänkvärt för mig, Tänkvärt för dig ?

Icke Dualitet

(skapad 2018-12-16)

Här kommer ett försök uifrån min förståelse att förtydliga processen där vi utvecklas från

1. Någonting (vi tror vi är något objekt), till

2. Ingenting, (vi ser inte oss själva som ett objekt längre) till

3. Allting (vi upplever oss som allt, inte 2)


Nivå 1. Någonting

Det “normala” tillståndet för de flesta människor innan ett uppvaknande är att man har förlorat sig i objekten

(tankar, känslor och upplevelser). Som ett “separerat/skilt själv”(EGO) har man glömt vem man egentligen är.

Man tror att man är något objekt - något ting - någonting.

Man har identifierat sig med objekten. Man tror alltså att JAG är min kropp, mina tankar och känslor.

Jag(=kropp och sinne) är uppmärksam på omgivningen(inte jag).


Nivå 2. Ingenting

Som ett viktigt steg för att utvecklas så brukar steg 1 vara att avidentifiera sig från våra tankar, känslor och kropp(objekt).

Många Yoga- och meditationsövningar går ut på att verkligen förstå och uppleva att JAG är inte mina tankar, känslor och kropp.

I träningen ingår att vara uppmärksam på dessa objekt och därmed inse att jag är vittnet - dvs den som upplever dessa.

Man upptäcker och förstår att JAG inte är ett objekt - alltså inget ting - ingenting.

MEN det ligger en dualitet I detta också - dock inte samma dualitet som tidigare.


I första fallet(nivå 1), som någonting, föreligger dualiteten mellan att JAG - kropp/sinnet - iakttar omvärlden.

I det andra fallet(nivå 2), efter steg 1 från någonting till ingenting,

föreligger dualiteten istället mellan JAG - medvetandet - iakttar kropp/sinnevärlden/omvärlden.


Så när vi går från att det är jag (kropp/sinne) som upplever omgivningen till att det istället är jag (medvetandet) som upplever kropp/sinne/omgivningen så finns det fortfarande en dualitet mellan JAG och omvärlden - även om vår upplevelse om vem JAG är ändras. Detta är ett meningsfullt steg på vägen. Enligt Rupert Spira har många läror stannat vid detta iakttagande medvetandet.


Men det är viktigt att gå vidare genom steg 2 till nivå 3. (I nivå 2 kan vi uppleva inre frid

- vilket kan vara ett himmelrike för en del. Men det är i nivå 3 som vi upplever lycka & kärlek)


Oavsett vad vi än är, så är vi ju mer än ingenting - även om vi inte har några objektiva egenskaper.

Vi är bara ingenting sett ur sinnets perspektiv.

Vi är ju både närvarande och upplevande. Vi är och känner.

Så vi kan inte vara ingenting. Om man går vidare i själviakttagandet och självanalysen och utforskar relationen mellan “JAG”,

den nu medvetna närvaron, och omvärlden så kommer vi att uppleva att omvärlden finns snarare i medvetandet än för medvetandet.


Vi kan inte frigöra omgivningen från vår inre upplevelse.

Vi kan inte uppleva någonting utanför vårt medvetande eftersom allt tycks finnas i samma medvetande.

Vi är allt (=nivå 3). Detta uttrycks ibland som att vi är ett (oness)

- men en del menar att det är bättre att uttycka det som att vi är inte 2 (icke dualitet).


Ett förtydligande till detta sista är exemplet med en våg eller droppe i havet. Vågen är en del av havet.

Kan man säga att vågen eller en droppe är skild från havet? Vågen/droppen har någon egenskap

- vilket gör att den kan upplevas "avvikande" från havet under en period. Men vi vet att i nästa period är den ett med havet igen.

Så man kan säga att havet och droppen/vågen förhåller sig inte som ett och inte som två.


Denna texten är också ett komplement till Podcast avsnitt 16 om Mysteriet Människa - där jag också pratar om detta

och det finns övningar för att själv uppleva steg 1 och sig själv som inte objekt, samt avsnitt 15 med objektlös träning !



 <<< Tillbaka

Copyright @ All Rights Reserved